• Hem
• Om CIU
• Nyheter
• Våra utbyten
• Våra utbildningar
• Kontakt
• In English

Logga in

Ett andra besök i Arusha, Tanzania

I februari 2005 åkte 11 elever och 4 lärare från Hagabodaskolan i Habo till Arusha School i Tanzania. Eleverna gick då i åttan och hade varit med i ett samarbete med den tanzanianska skolan sedan de började sexan. Samarbete hade startat några år tidigare med lärarutbyten, brevväxling och kontakt med gatubarnscentret CHISWEA.

Resan blev en oförglömlig upplevelse, vilket eleverna berättade om bl.a. på CIU:s hemsida samma år (läs det reportaget här). Redan vid hemkomsten var eleverna fast beslutna att återvända. Chanserna att kunna göra det verkade små, inte minst med tanke på att eleverna bara hade ett år kvar på skolan och därefter skulle splittras på diverse gymnasieskolor. Gruppen fortsatte dock att träffas och satsade på att spara ihop tillräckligt med pengar för att göra resan i år 2 på gymnasiet. Tack vare pengar från Folke Bernadottes Minnesfond och envist extrajobbande och sparande stod 10 av gruppens ursprungligen 11 elever redo att åka i februari 2008.

Robin och Christian har dataundervisning

Så här några månader efter hemkomsten har gruppen funderat över vad som skiljer sig mellan gångerna, vilken effekt ett andra besök kan ha och vilken skillnad tre år under tonåren kan göra.

Alla var överens om att det hade skett en hel del utveckling och allra mest på gatubarnscentret Chiswea, där både miljö, arbetssätt och stämningen var annorlunda:

" Den största skillnaden tycker jag var allt nybygge, både på skolan, på Chiswea och i kyrkan"( Lisa)

" Gatubarnscentret hade gått otroligt mycket framåt. Det var det som jag blev mest tagen av. Jag kunde inte göra annat än gråta... det var så otroligt gripande att se de idag glada barnen och ungdomarna som första gången sett så otroligt uppgivna ut. Det var helt enkelt en enda stor glädje att få återkomma." ( Julia)

Det kändes jätteskönt att få komma tillbaka och se utvecklingen. Helt underbart att se vad vi och andra organisationer bidragit till."( Lisa)

Flera poängterar att de nu var mer beredda och kunde ta till sig mer:
"Det kändes som om man fick ut mer av besöken den här gången. Första gången var man så överväldigad av allt att det blev svårt att ta åt sig allt." ( Robin)

"...det påtagliga var att man hade mer förståelse denna gång. Även om man inte är i närheten av att förstå en bråkdel, då vi lever under sådana otroligt olika omständigheter." ( Julia)

Skillnaden mellan att vara 15 eller 18 när man gör en sådan här resa beskriver Anna:
" Det betydde jättemycket. Förra gången vi var där var allt bara hemskt och sorgligt. Nu var det lättare att ta in och verkligen förstå vad det var man såg."

Några pekar på att ökad ålder också kan betyda ökat ansvar:
"Man kunde ta mer ansvar och var mer självständig" ( Robin)

"Eftersom vi var äldre hade vi möjlighet att genomför aktiviteter för skolungdomarna som dataundervisning och fotbollsskola. Det kändes meningsfullt." ( Björn)

Gruppen är också överens om att dessa båda resor betytt mycket för vilka de är och hur de tänker idag:
"Man är mycket mer nöjd över sin tillvaro här i Sverige när man gjort en sådan här resa. Man blir mer mogen som person och tar större ansvar. Man tänker också oftare tanken att skänka pengar och man försöker att inte överkonsumera." ( Christian)

"Det har påverkat väldigt mycket. Man har börjat tänka annorlunda, tänka på hur de lever där." ( Klara)

".. man har liksom sett med egna ögon. ... Man har en annan syn på saker och ting när man har varit så nära och sett så mycket." ( Lisa)

"Självklart tror jag det, man kan bara inte säga exakt vad. Man ser på livet mer positivt och inser vad man har." ( Malin)

"Ja, alla borde göra en liknande resa, då man verkligen får uppleva allt detta vi gjort, få uppleva fattigdom och misär på riktigt, se med egna ögon i stället för på t.ex. nyheterna. " (Julia)

Några av höjdpunkterna på resan var att följa med en ambulerande biograf och att följa en svensk sjuksköterskas arbete med nyblivna mödrar och bland AIDS- sjuka, men det som verkar ha satt mest prägel på många är arbetet med gatubarnen på CHISWEA, kanske för att de var där nästan varje dag och fick möjlighet att lära känna dem och ha aktiviteter ihop:

" Två pojkar på gatubarnscentret Chiswea, Frank och Richard kommer vara med mig resten av livet. Att pojkar som har så lite kan vara så glada är för mig helt fantastiskt." (Anna)

" När vi besökte CHISWEAs dagcenter kom tre pojkar, som bodde, levde och arbetade på gatan. De fick berätta för oss hur de hamnat där och lite om sig själva. Det var jobbigt att höra, för när man bor i ett land som Sverige så har man så svårt att förstå att sådant förekommer och tyvärr närmare än du tror" ( Lisa)

Den här gruppen av f.d. elever kan se tillbaka på två mycket intressanta resor som på olika sätt påverkat dem mycket. Inte minst har de lärt sig att om man vill något mycket och jobbar hårt så kan man kanske nå målet, i det här fallet att få resa två gånger till Tanzania. Senaste gången gruppen träffades och delade erfarenheter och bilder med varandra var optimismen och beslutsamheten densamma: Vi åker igen!

Vem vet?