Elever möter elever

"Om jag inte hade varit i Tanzania hade jag inte kollat lika mycket på nyheterna och inte brytt mig så mycket om vad som händer i Afrika", skriver Christian, en av de 11 elever från Hagabodaskolan som deltog i skolans utbyte med Tanzania.

Sedan 2001 har Hagabodaskolan i Habo haft ett vänskoleprojekt med Arusha School i Tanzania. Brevskrivning mellan eleverna i år 6 och 7, ömsesidiga besök mellan de två skolornas elever och personal samt ett solidaritetsprojekt för gatubarn är de viktiga bitarna i projektet.

Vänskap, förståelse och engagemang

I februari 2005 fick 11 elever i år 8 möjlighet att göra en tvåveckors studieresa till Hagabodaskolans vänskola Arusha School i Tanzania. Resan var en del i ett större samarbete mellan båda skolorna. Eleverna som reste hade på olika sätt visat stort engagemang för projekten ända sedan sexan. Här kan du läsa mer om deras tankar kring resan så här ett år efteråt. Nedan får du ta del av varje elevs egna funderingar.

() skolklass
Från vänster uppifrån: Malin, christian, Pernilla, Julia, Robin, Lina, Anderas, Björn, Lisa, Klara, Anna


Malin:
”När jag först fick reda på att vi skulle åka kunde jag inte tro det. Jag har inga ord för hur glad jag blev!
Nu efteråt har jag frågat mig själv många gånger om jag har förändrats eller tänker annorlunda nu efter resan. Något har denna underbara resa givit mig. Det är jag i alla fall säker på, men att säga exakt vad är svårare. Man fick bekräftat hur bra vi har det här i Sverige. Nu när det är brist på vatten i bl.a. Tanzania , så har man större medlidande för att man varit där. Man har mer lust att verkligen göra en insats. Jag har inte sett något om detta i de svenska tidningarna och då förstår man verkligen hur skyddat vi lever. Det är som en lärare i vår Tanzaniagrupp sa:"Det kommer säkert att dö 1 miljon människor innan det står något i våra tidningar." Denna resa har gjort så att jag vaknat till och att jag inser hur bra vi har det i Sverige.”

Christian:
”Om jag inte hade varit i Tanzania hade jag inte kollat lika mycket på nyheterna och inte brytt mig så mycket om vad som händer i Afrika. Resan har gett mig oändliga erfarenheter och det var coolt att se hur de levde och se deras enorma livsglädje. Nu fick man för första gången se hur bra man har det i Sverige. Det var riktigt bra för mig och jag tror inte jag kräver lika mycket saker av mina föräldrar. Resan har också gjort så att jag fattar att man borde skänka mer pengar till de fattiga. Jag fick också vara med om min första riktigt stora upplevelse, som man aldrig glömmer. Jag fick se att världen är så olika på olika ställen. Man fick också se hur det finns barn som inte har någonting. Det var också otroligt viktigt . Nästan sorgligt. Men den största erfarenheten är ändå att jag har sett en annan del av världen. Den kändes nästan som en annan värld.”

Pernilla:
”Jag tror att jag inte riktigt visste hur det skulle bli. Allt gick så fort. Det var nog ingen som riktigt förstod att vi fått pengar och att vi skulle åka. Veckorna gick och till slut åkte vi. För mig var det blandade känslor. Jag hade aldrig varit borta i mer än fyra dagar hemifrån innan och nu skulle vi åka till Afrika i två veckor. När vi kom dit blev jag nog väldigt chockad. Jag visste att det var fattigt, men inte så hemskt. Det var som natt och dag. Jag kunde varken äta eller sova och det enda jag ville var att åka hem. Men det blev bättre och bättre ju längre vi var där och sista veckan vägrade jag nästan att åka hem. Nu efteråt förstår jag verkligen hur jag har utvecklats som person och jag tänker på hur bra man har det här i Sverige.”

Julia:
”Det som var mest påtagligt, när jag kom hem, var min syn på fattigdom. Den hade verkligen förändrats. Man ser fattigdom på tv, överallt i media. Man stannar upp, tänker efter, får dåligt samvete för en stund, men that’s it! I Tanzania såg man fattigdom och tragiska människoöden. Man levde mitt bland dem och man blev verkligen berörd. De här minnena kommer att bestå. Det är inte samma sak att se saker på tv som i verkligheten. Mina intryck och upplevelser där gjorde att jag växte som människa.”

 

() flätor
Habotjejer får afrofrisyr


Robin:
” Det jag har starkast minne av och som berörde mig mest i Arusha inträffade nog första dagen. Det var när några elever från skolan visade oss runt i staden. Det var första gången jag såg gatubarn. De kom fram och pratade med några av eleverna i klassen. Det var då jag fick syn på flaskan med lim, som en av dem hade instoppad innanför sin trasiga t-shirt...”

Lina:
”För mig var Tanzania så bra att jag vill åka tillbaka. När man kom ner fick man uppfattningen att det var mycket sämre än Sverige, men med tiden trivdes man nästan lika bra som i Sverige. Man fick nya kompisar, lärde känna ett helt nytt samhälle och man blev mer och mer tacksam för det vi har här hemma. Nu har vi redan börjat sälja potatis för en återresa.”

Andreas:
”Det jag minns mest från resan är skillnaden mellan skolorna i Tanzania och Sverige. De hade det så mycket sämre. Deras lärare hade varit på vår skola och sett hur vi har det, så när vi kom ner dit kändes det lite som om de skämdes för sin skola. När de visade oss runt visade de inte matsalen och vi fick äta annan mat än vad de brukar äta.”

Björn:
”Jag har tidigare varit ute och rest mycket med familjen. I Tanzania märkte man att man fick träffa människor på ett annat sätt. Man kommer ut till befolkningen. Jag har tidigare varit i Sydafrika, där man såg slummen och hur dåligt de hade det och samtidigt å andra sidan att det fanns många rika och ett utvecklat samhälle. Skillnaden i Tanzania är inte lika stor, men det är ändå skillnad och jag trodde att de skulle ha det värre.”

() vandring
Gemensam vandring på berget Meru


Lisa:
”För mig var resan en jättestor upplevelse. Man har verkligen ändrat uppfattning. Man har lärt sig att acceptera det man har här i Sverige. Man har lärt sig att uppskatta det man har mycket mer. Man såg många olika sidor. Människor där nere uppskattade och var glada för vad de hade. Husen var ingen lyx, en del hade TV och toan var ett hål i marken, men ändå verkade alla så glada. På skolan blev vi varmt välkomnade. Barnen var jätteglada och det märktes att de gillade att vi var där. De ville hela tiden att vi skulle må bra och ha det så bra som möjligt i ’deras land’. Resan kommer för mig att vara en upplevelse för livet och jag vill verkligen,verkligen åka tillbaka. Jag skulle göra vad som helst för att komma dit igen.”

Klara:
”Det första jag tänker på när jag tänker tillbaka på Tanzania är gatubarnscentret. Att de inte hade mycket mat eller vatten och de hade inte sängar till alla barnen. Alla barnen verkade så ledsna jämfört med de andra barnen vi mötte t.ex. på Arusha School. När vi var där nere så kände vi alla att vi ville hjälpa till, särskilt eftersom inte ens alla barn får plats på centret.”

Anna:
”Att åka till Tanzania var det bästa jag gjort. Okej att alla förberedelser, loppmarknader och potatisförsäljning inte var så jättekul, men det var verkligen värt besväret. När vi var i Tanzania gick allt så fort. Vi var i skolan, på utflykter och på safari. Det är först när man kommit hem man verkligen tänker på hur otroligt roligt vi hade, hur snälla och omtänksamma alla människor var och hur väl man egentligen trivdes där. Jag tror att resan fått mig att tänka mer och lättare engagera mig och brinna för saker. Jag vet att man aldrig ska ge upp utan bara fortsätta kämpa om man verkligen vill något.”

 

Läs det tidigare reportaget om Hagobodaskolans lärare som reflekterar över vad samarbetet med Arusha School innebär för dem här.

Har du någon kommentar på reportaget eller en egen internationell erfarenhet du vill berätta om för andra? Kontakta Erika: erika.eckeskog@ciu.se, 08-440 87 92