Ett utbyte ur elevens perspektiv

"Det finns en trygghet i gruppen som gör utbytet maximalt, en trygghet som vuxit fram med tiden", skriver eleven Anna Hermansson som här delar med sig av sina upplevelser från skolans utbyte med Zambia.

De la Gardiegymnasiet valdes 2003 ut som pilotskola i SMUL-projektet. Samarbetet är ömsesidigt och ska gynna samtliga deltagare. Resultaten av projektet kommer att ligga till grund för förslaget om införandet av liknande verksamhet i gymnasieutbildningen, i samband med den planerade gymnasiereformen.

En helt ny värld att vinna

av Anna Hermansson, De la Gardiegymnasiet, Lidköping

”Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag, i sista minuten som vanligt, packade resväskan natten till den tredje mars, 2005. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag, för snart ett och ett halvt år sedan, fyllde i ansökan till SMUL-projektet eller när jag några månader senare kände zambisk mark under fötterna för första gången i mitt liv. Inte var det en ökad förståelse för en annorlunda kultur och andra människor, inte var det större kunskap om mig själv och vad jag tycker är viktigt i livet, och det var sannerligen inte vänner för livet. Jag förväntade mig det inte, men det fick jag – det och mycket mer.

Det blir inte alltid som man tänkt sig
På De la Gardie genomfördes projektet med 16 elever och fyra lärare från sju olika program på skolan, inte enbart yrkesförberedande, med parollen ”Om man inte kan integrera sig på den egna skolan, hur ska man då kunna integrera sig med resten av världen?” En fundamental del av projektet på De la Gardie var empowerment, ansvaret fördelades lika i gruppen istället för att lärarna styrde allt. Att tro på en människas förmågor och möjligheter och på så sätt lita till den människan är aldrig fel. Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, men det blir aldrig fel. Människor växer under ansvar, och att se den processen ske på nära håll då man arbetar med empowerment är stort.

() DelaGardie

Väl i Zambia fylldes dagarna av studiebesök och projektarbeten tillsammans med de zambiska eleverna. Många glada stunder men givetvis även ett par kulturkrockar. Två väldigt olika kulturer möts, men vi är alla människor och behöver samma sak för att fungera, oavsett kultur. Det är kring de ”små” sakerna, de vardagliga sakerna, som det uppstår konflikter och har man inte viljan att förstå, infinner sig inte förståelsen och konflikten bara växer. Vi är inte så olika som vi tror – men heller inte så lika som vi tror. På lika många sätt som det zambiska folket kan lära av oss, kan vi lära av det zambiska folket. Det glada, öppna folket, drabbat av så mycket misär och fattigdom men ändå med en livsglädje utan dess like. Det finns hopp. Det finns en ”njut av livet”-, ”hakuna matata”-, ”no hurry in Africa”-mentalitet som saknas i vårt stressade Sverige där allting ska gå smärtfritt enligt planerna.

() zambiagrupp

Det är kontakten mellan människor som är nyckeln till lärdom
Veckorna som följde vår återvändo till kylan och snön efter 15 varma dagar i Zambia, ”the real Africa”, var nästintill surrealistiska och fyllda av en stark längtan tillbaka. Tillbaka till landet, till människorna, till miljön, till klimatet, till djuren. Ändå är det inte förens nu, efter det andra och sista mötet med hela gruppen, som Zambia och dess människor verkligen fyller mitt hjärta. Inte förens nu har jag verkligen börjat få en inblick i den kultur som färgar tillvaron och präglar världsbilden för miljontals människor i Zambia.


() Zambiapojkar

Det är kontakten mellan människor som är nyckeln till lärdom. Nu när vi känner dem kan vi kommunicera på nya nivåer, vi diskuterar friare och anstränger oss för att förstå och för att bli förstådda. Det finns en trygghet i gruppen som gör utbytet maximalt, en trygghet som vuxit fram med tiden. Den fanns inte för mig i Zambia, säkert en av anledningarna till att jag valde att inte bo i familj där nere. Hade projektet inkluderat ett ytterligare besök till Zambia kan jag med säkerhet säga att jag hade agerat annorlunda. Jag hade ansträngt mig för att lära mig så mycket som möjligt, för att uppleva så mycket som möjligt. Jag vet nu hur mycket det kan ge att integrera sig så med en annan kultur, hur mycket man lär sig om hur andra människor fungerar, hur en grupp fungerar. Jag hade gjort mitt yttersta för att få ut så mycket som möjligt och kommit hem, om möjligt, ännu rikare av erfarenheter än förra gången. Nu, när man börjar inse vilken resa man varit med på, fysiskt och psykiskt, och vilka otroliga erfarenheter man numera bär med sig, ter sig varje stund vi spenderat tillsammans med gruppen värdefull. Inte för att jag klagar, jag har under det gångna året, särskilt under de tre sista veckorna då vi har tagit emot zambierna och visat dem vårt land och vår kultur, lärt mig ofantligt mycket mer än vad jag någonsin kunnat ana och fått nya insikter om livet.

() kvinna&barn

Zambia har en framtid, jag har träffat den
Det är först nu, när några dagar har gått sedan vi sade ett tårfyllt farväl på Arlanda, som allt börjar sjunka in och man förstår vad man egentligen har fått vara med om. Förstå, hur otroligt häftigt det har varit att träffa, lära känna och uppskatta människor från en annan värld, ekonomiskt, kulturellt, geografiskt och psykologiskt. De har en helt annan syn på världen än vad vi har.

När jag var där nere, när vi vandrade runt i huvudstaden Lusaka med 2,1 miljoner invånare och tre ”skyskrapor” undrade jag för mig själv vilken framtid som rymdes där. Hemma i Sverige ter sig bilden av en framtid mer påtaglig – möjligheter till utbildning och arbete där man är. Jag kunde inte se samma sak i Zambia, den verklighet som fanns där var på så många sätt väldigt avlägsen från min egen. Att det skulle finnas andra vägar att vandra genom livet på, än de för oss i Sverige bekanta, fanns inte i mina tankebanor. Då.

Idag ser jag inte bara U-landet Zambia, drabbat av misär och fattigdom, utan även ett land fyllt av hopp, ett land med drömmar, ett land under utveckling. Zambia har en framtid. Jag har träffat den. Det finns inget att förlora på utbyten med andra länder och andra kulturer – men en helt ny värld att vinna.”

 

Har din skola också gjort ett utbyte eller varit med om någon händelse som ni vill berätta om för andra? Hör av dig till Erika Eckeskog via e-mail: erika.eckeskog@ciu.se eller telefon: 08-440 87 92