Våra utbyten

Tankar och känslor efter ett utbyte

För en vecka sedan avslutades CIU:s utbyten för detta år. Tessan som var deltagare i utbytet med Kambodja skriver här om sina tankar efter utbytets slut.

Det tog slut helt enkelt

Hej,

sista gången nu, jag sitter här för att sova en sista natt i Stockholm innan jag tar några olika färdmedel norrut. Vi lämnade Kärsögården idag klockan 17.08, det var då vårt YPD-utbyte officiellt tog slut, om man inte räknar med återträffen för svenskarna. Kambodjagruppen lämnade oss kl 11, ungefär. Gissa om det var en underlig känsla? Nej, jag och Nalay grät inte, faktiskt, vi har ju planerat att ses igen, men många andra hade det svårt, och själva käänslan, att nu tar det slut, over, finished, finito. Det gjorde verkligen sitt till, känslosamt blev det. Bussen, med en massa människor på, och jag står och tittar på?? Jag ska itne med?? Helt absurt, vi har ju inte lämnat varandras sidor på 6 månader... De ÅKTE???

Underligt att i detta solsken, denna idyll av vatten, grönska och skrattande sommarkollo-barn uppleva detta underliga uppbrytande. Säger man så?

Jag kommer sakna själva utbytet, absolut. Jag har lärt mig sååå mycket, jag har fått testa saker, göra misstag, analysera, fundera, kämpa, ja allt! Jag vet ännu inte om jag kommer att sakna Nalay eller några andra personer på ett smärtsamt sätt, det återstår att se. Även om vi verkligen haft stunder då vi tröttnat på varandra har vi gjort det jäkligt bra ihop, jag är mycket glad att jag fick henne som parkamrat i Phnom Penh i mitten av januari! 6 månader!? Helt otroligt faktiskt. Jag känner mig lite förvirrad, ni vet, det har nog inte gått in i hjärnan ännu. Det tar en stund att vänja om sig. Det gäller ju allt. Men, verkligheten har ju trängt sig på mer ochmer nu på slutet, bokande av biljetter, bränna foton, börja nysta i hemma. Vi började ju dessutom säga hejdå redan i Kambodja, till några delar av utbytet, så egentligen är man van nu. Läget har dessutom bestått av många små etapper i att säga farväl, så vi var väl föberedda när tiden väl kom. Dessutom, internet och andra tekniska under gör det ju lätt för oss att hålla kontakten, om vi verkligen vill!

Vi har haft en massa samtal, gett feedback, gjort redovisningar, funderat över vad man kunnat göra annorlunda (det är ganska mycket!!) och åkt plastringssnabbåtar i sthlm. Vi har besökt Forum Syd, köpt glass, promenerat till Bromma för att köpa jordgubbar till Nalay's familj, fått diplom, en massa beröm och kramats en massa, allihop, överallt. Sovit för lite, men det härdar mig bara inför sommaren! :)

Jag känner dock på mig att denna sommar kommer hjälpa mig på ett alldelles utomordentligt sätt att smälta de upplevelser jag numera har lagt till i bagaget! Jag ser fram emot att ge mig i kast med de prövningar som vardagslivet har i beredskap åt mig! Give me some bread, people... Jag är optimistisk, jag har en massa planer, vi får väl se om jag känner mig själv rätt så sitter jag snart här igen och stör er med små underliga redovisningar...

/Tessan Nordeman