Våra utbyten

Kambodja: nya världsbilder

Cecilia Jönsson är deltagare i årets YPD-utbyte med Kambodja. Här skriver hon om sina upplevelser av ett land så avlägset men ändå så nära hennes eget.

En annan verklighet

Av: Cecilia Jönsson

Det är varmt och svettigt. Skumpande trampar jag fram på cykel genom Preklong village. Det är torrperiod i Kambodja. Luften är torr och dammig. Jorden yr runt och färgar vägkanterna roströda.

Vägen slingrar sig fram längs med en flod och mellan små pålade trähus. Överallt palmer och mangoträd, höns, hundar och slöa kor. Människor. De flesta i rörelse; gående, cyklande eller förbipasserande på motorcyklar. Runt husen utför man vardagssysslor. Det diskas i baljor, lagas cyklar, vaktas barn, sköljs mango, bärs vatten, hängs tvätt och mycket mer. Några sitter på huk vid vägkanten och tittar ut i luften, någon sover i en hängmatta. Gälla röster, rop, barnskrik, tuppar som gal, bullrande motorer och radiobrus på högsta volym. Här är livet i full gång. Så här skulle jag kunna leva, tänker jag. Det här är bilden av Kambodja som jag vill spara.

Men den är bara delvis sann. Bilden av Kambodja är komplex. Med en tragisk historia bakom sig av invasioner, inbördeskrig, amerikanska bombningar och tiden under Pol Pot och Röda khmererna, rankas landet idag som ett av världens fattigaste. Röda khmerernas revolution som skulle återföra landet till ett jordbrukssamhälle, ägde rum mellan 1975 och -79, då en stor del av befolkningen dog och mördades. Varje äldre människa jag möter längs med vägen bär på ofattbara minnen från denna tid. De har en gång förlorat många, kanske alla sina närmaste. Syns sorgen? Man pratar om den ibland. Trots att det är plågsamt så berättar man sin historia. Men inte i skolorna. Där blickas det framåt. Vad som varit vill man glömma. Jag undrar hur mycket människorna här egentligen vet om landets historia.

cykeltur.jpg


Jag är på väg från min värdfamilj till den lilla staden Takhmau. I några månader ska jag stanna här för att volontärarbeta och genomföra ett projekt tillsammans med min kambodjanske parkamrat. Att skaffa sig en uppfattning om situationen i Kambodja idag är svårt. Vissa dagar ser jag allt det dystra; fattigdomen och orättvisorna, korruptionen och hierarkierna, hemlösa människor, droger, alkoholism och sjukdomar. Andra dagar ser jag unga människors entusiasm och framtidstro. Skolbarnen berättar om sina framtidsdrömmar om att bli lärare, läkare, sjuksköterska, jobba med turism eller företagande. På kvällarna vid sex-, sjutiden kryllar vägarna runt staden av barn och ungdomar i vita och mörkblå skoluniformer som är på väg till och från sina engelsklektioner. Ivern att lära sig engelska är stor. Det kan vara nyckeln till ett bättre liv. Där jag cyklar fram möts jag av glada rop och leenden: Hello! How are you? Här tas varje chans att pröva sin engelska.

Jag besöker olika NGO:s (non governmental organizations). Många gör fantastiska insatser inom viktiga områden. Andra får mig att tvivla på hela biståndsverksamheten. Minst hälften av landets offentliga sektor finansieras av internationella biståndsorganisationer. Alla arbetar de i motvind, i ett genomkorruperat land vars regering verkar vara måttligt intresserad av saker som demokrati och mänskliga rättigheter. Jag får ibland en känsla av att alla NGO:s mer håller landet under armarna än åstadkommer verklig förändring. "What is really needed is political will to solve things" säger Henry Stenman, som jag nyligen träffade pa FN-kontoret i Phnom Penh. Rättsystemet är genomkorrumperat, vilket innebär att du inte har några rättigheter om du inte har pengar. Stenman fortsätter: "We can only treat the symptoms, but the illness is still there." och de orden etsar sig fast.

Ja, sjukdomen är fortfarande där. Ibland syns den, ibland inte. Jag cyklar vidare fram till bron där vägen slutar och den större, asfalterade tar vid. För en kort stund stannar jag till och ser en båt passera under mig. En pojke har också stannat till på sin cykel. Det börjar bli riktigt varmt nu. Är det förmiddag, eftermiddag? Februari? Det är svårt att hålla koll. Tidsbegreppet har jag tappat i värmen någonstans. Långt borta är julen i Linköping och regniga januaridagar i Göteborg. Här har jag klivit in i en annan verklighet. Här tampas jag med nya världsbilder.

Korta fakta om Youth Partners in Development (YPD)

- är ett utbytesprogram för dig mellan 21 och 26 år
- pågår i sex månader, varav tre i utbyteslandet och tre i Sverige
- drivs av CIU, Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte
- innebär att du bor i värdfamilj tillsammans med en parkamrat från utbyteslandet, volontärarbetar och genomför ett utvecklingsprojekt
- läs mer om utbytet på: www.ciu.se/ypd

 

Korta fakta om Kambodja

Officiellt sprak : Khmer
Huvudstad : Phnom Penh
Yta: 181 040 km2
Befolkning: 13,6 miljoner
Befolkningstathet: 77 inv/km2
Valuta: riel, USA-dollar
Tidszon: UTC+7
Premiarminister: Hun Sen