Våra utbyten

Inte ett enda öga är torrt...

En människa är inte där hennes skor står, utan där hennes drömmar är. Sanningen kunde inte vara bättre formulerad. För visst, jag är ju en helt vanlig svensk tjej från Stockholm, men just under denna period av mitt liv har jag tillhört Santa Elena.

(…) Jag pratar i dåtid, för nu är det liksom över. Igår, lördag, lämnade vi Santa Elena tidigt på morgonen. Många tårar hade redan rullat nerför våra kinder de senaste dagarna, men det blev helt klart fler. Och på samma gång blev jag även påverkad av tanken på att allt är så förgängligt. Vi har levt en tid där, men nu går alla vidare.

(...) Ibland inbillar man sig nog att man är mer inrutad och enkelspårig än vad man egentligen är. För några månader sedan kunde jag inte tro att jag skulle bli en del av Santa Elenas vardag. Naturligtvis är jag fortfarande svensk och ser med svenska ögon på allt som finns i min omgivning -men jag är ändå här och ser denna verklighet! Dock är det nog inte förrän vi kommer tillbaka till Sverige som vi verkligen inser hur mycket vi faktiskt har förändrats. Visst är det otroligt vad vi människor kan få vara med om? På förberedelselägret i Stockholm pratade vi om att "stretcha", dvs. att vandra utanför sin trygghetszon. Det har blivit ett standarduttryck för oss svenskar i gruppen, men bör verkligen inte bara stanna hos oss. Alla borde stanna upp och tänka efter vad deras kroppar och tankar egentligen är kapabla till och sedan vad man faktiskt gör i praktiken.