Kambodja idag
"Du kommer åka igenom några byar. Det första som slår dej, är säkert hur skitigt det är, skräp överallt. Lukten av brända sopor. Många försäljare, människor, husen på pålar, dammigt, myller, trafik, brunt, fattigt." Så skriver Jolin, deltagare i YPD, som här bjuder med dig på en resa i Kambodja.
Kambodja idag
Ta road nr 4 mot Sihanokville, från Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Vädret är hett så här års, runt 40 grader, det är torr-period, så ta med rikligt att dricka. Munskydd bör inskaffas, då avgaser och damm ligger tjockt i luften.
Vantaxi är billigast. Men var beredd på att sitta trångt. De kan tränga in över 20 personer i en minibuss för tolv. Folk sitter i knät på varandra, hänger ut genom fönstret eller sitter på taket. Ju fler taxiföraren får in, ju mer tjänar han (har ännu inte sett någon kvinnlig chufför).
"Moto-taxi" är nog att föredra, (mopeder är det vanligaste sättet att ta sej fram här). Tuck-tuck (vagn efter motorcykel, med två dubbelsitsar), är ett annat alternativ. Dock ganska dyrt, ni bör vara flera.
Oavsett vilket transportmedel du väljer; titta inte hur de kör.. Trafikregler har ingen hört talas om. De trycker gasen i botten, tutar om något är i vägen och det är bara att hoppas på det bästa.
Road nr 4 mot Sihanokville har en fil i var riktning, är hårt trafikerad och sägs vara den faligaste vägen i Kambodja.
Nej, titta inte ut genom framrutan eller över "moto"-förarens axel. Titta istället ut över landskapet du färdas igenom.
Se bergen i fjärran, den platta, torkade brun-beiga marken, palmerna som sträcker sej mot den ljus-blå himlen. Se korna som vandrar fritt längst vägkanten, de gröna risfälten, som bryter av allt det torra. Ett vattendrag. Människor med lera till knäna, försöker fånga något ätbart med hjälp av ett håv-liknande redskap.
Kojor till hus.
Känn solen som steker i nacken och vinden som leker i håret.
Du kommer åka igenom några byar. Det första som slår dej, är säkert hur skitigt det är, skräp överallt. Lukten av brända sopor. Många försäljare, människor, husen på pålar, dammigt, myller, trafik, brunt, fattigt.
Efter ca en timme kommer du till en by som heter Chbar Mon. När du kört förbi ett sjukhus, åk under första porten till vänster, vid den lilla marknaden. Passera den gamla mango- och vattenmelon försäljaren, tanten i pyjamaströja och fiskarhatt, som säljer styckat kött och grönsaker, hon med bruna tänder som säljer rökt fisk och alltid ler, samt de andra fallfärdiga trä-stånden. åk en bit på den lilla gropiga, hårt packade vägen av sand. Kör sakta! Akta barn, kor och hundar.
Ta in andra vägen till höger. Det kan vara svårt att ta sej fram här, lätt att slira eller sjunka ner, då sanden ligger löst, men du är snart framme.
I fjärde huset till vänster, ett fint hus, bor Savry Dy. Hon kommer och hälsar dej välkommen. En bastant liten kvinna, en sån där som man av någon anledning, föreställer sej större än vad hon är. Hon har sitt långa, lockiga, svarta hår uppsatt i en stram knut i nacken. Hon har stränga små bruna ögon och ett härgat ansikte, ser snarare ut som en bra bit över 50, än de 46, hon fyller i år.
Savry Dy bär en gul mönstrad sarong och en lila gammal t-shirt.
Sätt ihop händerna som en lucia och lyft dem till näs-höjd. "Sim-rip-sou", så hälsar man artigt.
Jag bor här. Savry Dy är min Mai (mamma). Jag är med i ett ungdomsutbyte och kommer bo i Kambodja i sammanlagt tre månader. Volontärarbetar, undervisar i engelska, jobbar med ett projekt, där vi kommer att rusta upp ett ruckel till skola, för de fattigaste barnen i våran provins.
Skorpioner i badrummet (= ett skjul med ett vattenkar och en skopa att hälla över sej vattnet med), ris tre gånger dagligen, att sova på en tunn ris-matta och höra munkarnas predikningar från grann-byn, är väldigt langt ifrån en vardag i Karlstad, Skåre, där jag är född och uppväxt.
Savry Dy (Mai) var en gång rik. Hennes man dog för tre år sedan. Mai är som många andra kambodianska kvinnor, hemmafru. Hennes äldsta dotter, som flyttat tillbaka till barndomshemmet, efter skiljsmässa från en make, som misshandlade henne, försörjer nu familjen (7 personer) på de $50/ månad, hon får som lärare.
Det räcker inte.
Dottern orkar inte alltid jobba. Hon har ett alvaligt problem med hjärtat, som jag inte har lyckats klura ut vad det är, på grund av kommunikations-svårigheter och att hon inte själv är helt klar över vilken sjukdom hon har, då olika läkare ställt olika diagnoser. Det finns tydligen en medicin som kan bota henne, men den är alldeles för dyr. Läkarna tror hon kommer leva 5-10 år till. Hon är 26 i år och lämnar efter sig en dotter på 5. De har sålt av möbler och smycken. Huset är stort, men tomt. Mai har lånat pengar för att kunna köpa medicin. Nu är den slut. Här har fattiga personer inte råd att vara sjuka.
De försöker ändå hålla glada miner, skratta och skämta. Men ibland, särskilt på kvällarna, tar sorgen överhand.
Savry Dys historia är inte unik. Man säger i Kambodja, att det finns en tragedi i varje familj.
Mellan 750 000 och 3 miljoner människor (ingen vet exakt hur många) mördades under kommunistregimen Röda Khmererna med Pol Pot i spetsen, mellan 1975-1979.
Oroligheter fram till 1999.
Nu är det fred och landet är pa väg att byggas upp. Men såren är djupa och problemen många. Korruption, fattigdom, trafficing, HIV/AIDS, ett icke fungerande rätts-system, trafik-kaos, inga sociala skyddsnät osv. osv.
Det finns ett överskott pa kvinnor och 52% av Kambodjas befolkning är under 18 år.
Utrotningen av människor (inte minst intellektuella) har lett till inkompetens på många områden. "Det finns många problem i Kambodja idag, men det är i alla fall fred", som en av våra elever uttryckte det. Det finns hopp i de unga vi mött i byn och när vi varit ute i skolor. De brinner för att bygga upp sitt land.
Jag har visat Savry Dy bilder ifrån Sverige och Karlstad. Det är så vackert, tycker hon. Ingen som familjen känner, har varit utomlands. Men om Mai skulle få välja något land i världen hon fick resa till, skulle det bli Sverige.
Det kommer inte vara möjligt..
Men kanske, kanske för hennes 5-åriga barnbarn.
Kanske får Savry Dys barnbarn ta road nr 4 mot Phnom Penh, passera de skitiga, fattiga byarna, människorna i vattendraget med lera till knäna, känna solen steka i ansiktet, vinden leka i håret och kanske vara på väg till ett annat land..
Kanske har road nr 4 mellan Phonom Penh och Sihanokville vid denna tidpunkt fått mitt-räcke och trafikskyltar. Kanske står det inga människor med lera till knäna i vattendraget och försöker håva in något att äta, för dessa människor kanske kan få en skälig lön och en butik att handla varor i. Kanske är det heller inte så skitigt i byarna, det kanske inte ens luktar illa. För kambodjanerna kanske har fått ett fungerande avfallshanteringssystem.
Kambodja är en av världens fattigaste länder.
Håller världen sitt löfte om milleniemålen och dess förtsa punkt; att halvera fattigdomen till år 2015, så kanske inte 43% av Kambodjas befolkning som nu, tvingas leva på mindre än en dollar per dag.
Om de 189 länder som skrivit under milleniemålen, håller sina löften, kanske Savry Dys barnbarn han växa upp i ett humanare, rättvisare Kambodja.
Jolin Sewén,
Chbar Mon, Kambodja
Läs mer om milleniemålen på www.milleniemalen.se
Fakta hämtat från; "Pol Pots leende", Peter Fröberg-Idling, Atlas KB, 2006,
RGCU/UNICEF Midterm Keview report, UNICEF Country Programme 2001-2005,
Plan Cambodia - Programme Country information 2004,
Sida - Kort om Kambodja, 2005
Citatet
"Människan kan inte upptäcka nya oceaner förran hon har fått modet att förlora kusten ur sikte." Okänd
Spännande böcker
"Handbok i skolutbyten" är ett absolut måste för dig som är intresserad av internationella utbyten. Välskriven, snygg och fräsch.
Beställ också boken "Att mötas och utvecklas" av Jonas Nyström. Boken ger vägledning kring interkulturellt lärande och kulturmötet.
Tips för en miljövänligare resa
Så här enkelt kan du förvandla din resa från ett miljömonster till en tripp med minimal påverkan på vårt jordklot.
Ja, jag vill läsa tipsen nu!